Årets deklaration blev en riktig kalldusch. När jag öppnade beskedet och såg siffran kände jag direkt: det här var nog den sämsta deklarationen jag haft. Istället för att få tillbaka pengar, vilket jag nästan alltid har fått tidigare, stod det plötsligt att jag skulle betala tillbaka många tusenlappar.
Under många år har min deklaration varit ganska neutral. Ibland runt noll, ibland några tusenlappar tillbaka. Det har känts som ett ganska stabilt läge. Men i år blev det alltså en smäll – och när jag tänker efter finns det faktiskt flera orsaker till varför.
Den första anledningen är räntorna. Under perioder när räntorna varit högre har jag haft ganska stora räntekostnader. Det har i sin tur gett ett rejält ränteavdrag i deklarationen, vilket ofta lett till att jag fått tillbaka pengar. Men nu när räntorna varit lägre och mina lån mindre har räntekostnaderna också minskat. Det är såklart bra i vardagen, eftersom jag betalar mindre varje månad – men det betyder också att avdraget i deklarationen blir mycket mindre.
En annan faktor är att jag har betalat av huset. Tidigare fanns det ett lån kopplat till boendet som också gav ränteavdrag. När lånet minskar eller försvinner helt så försvinner också den skatteeffekt som tidigare kunde ge återbäring. Det är egentligen ett positivt steg ekonomiskt, men deklarationen blir inte lika snäll.
Sedan har vi börsen. De senaste åren har börsen gått ganska bra och jag har fortsatt att spara regelbundet. Problemet är att sparande på exempelvis ISK innebär en schablonskatt som ska betalas varje år, oavsett om man säljer något eller inte. Ju mer pengar man har investerat, desto högre blir den skatten.
Det betyder att även om sparandet växer och portföljen utvecklas bra, så påverkar det deklarationen åt fel håll. Ju mer kapital man har på börsen, desto större blir skatten som ska betalas in. Ett tumregel är att man ska betala in cirka 10 000 kr per en miljon på börsen.
Eftersom fler och fler sparar på börsen ser jag tydligt på mitt jobb att fler och fler vill att jag ska dra frivillig skatt. Allt från 200 kronor per månad till 2 000 kronor per månad.
Så även om det känns surt att behöva betala tillbaka pengar i år, är det egentligen resultatet av flera saker som i grunden är positiva: mindre lån, lägre räntekostnader och ett växande sparande.
Men ändå – det svider lite när deklarationen landar på minus. Jag var dock redo för det. Nästa år blir ännu värre.
Två Månadslöner
Skattesystemet är inte konstruerat för att man ska vara skuldfri. Därför har jag kvar mitt bolån, som inte är stort i bankens ögon, då jag inte får någon ränterabatt, utan betalar i princip listpris hos Stabelo. Då kan man kvitta räntor mot skatt på ISK & fastighetsskatten. Jag kan, om jag vill, lösa bolånet i morgon.
ReplyDeleteHar jag inte ränteavdraget, får jag restskatt motsvarande fastighetsskatten + schablonskatten på ISK, hur kul är det, när man inte har en löneinkomst eller inte tar ut pensionen i förtid ? Har fem år kvar till jag kan ta ut pension, utan att betala en högre skattesats på den.
Förlorade bägge föräldrarna i fjol i olika sjukdomar, så har ärvt hälften av deras tillgångar, som jag kan leva gott på i mer än 5 år. Hade jag inte ärvt de, så har jag så jag kan leva på aktieutdelningarna, men inte lika gott som nu.
Bara bra med restskatt, gratis pengar som en miljonär sa åt mig. Restskatt är billigt lån där du kan använda pengarna till att investera istället och få ränta.
ReplyDeleteSå kan man också tänka!
DeleteI år blev det plus minus noll för mig tack vare räntekostnader och mer betald utländsk kupongskatt. Lite överraskande faktiskt!
ReplyDeleteFörra året fick jag betala in 10 000 i runda slängar, största inbetalningen sedan jag sålde en lägenhet för över 20 år sedan.