Ja, ni läste rätt. Efter många år här har vi bestämt oss – huset ska säljas. Just nu är vi mitt uppe i allt som hör till när man ska lägga ut ett hus till försäljning. Penslarna går varma när vi målar om väggar för att fräscha upp rummen, vi håller på att sätta ihop annonsen till Hemnet, och trädgården får sig en rejäl genomgång. Gamla löv rensas bort, buskar klipps och vi försöker få allt att se sådär härligt inbjudande ut.
Samtidigt passar vi på att rensa. Det är nästan otroligt hur mycket saker man samlar på sig genom åren. Lådor öppnas, gamla prylar granskas och mycket läggs ut till försäljning. En del skänks bort, annat säljs – allt för att göra flytten lite enklare. Målet är att sälja huset så snart som möjligt och gå vidare till nästa kapitel.
För ja, vi har faktiskt redan köpt något nytt.
Planen är att flytta till Italien. Där väntar en lägenhet på oss – en trea med havsutsikt. Tanken på att kunna sitta på balkongen med en kopp kaffe och blicka ut över havet känns minst sagt lockande. Det är ett stort steg, men också ett äventyr som känns väldigt spännande.
Mer information om allt detta kommer såklart löpande. Det är mycket som ska ordnas, planeras och förberedas innan allt är klart. Men om jag ska vara helt ärlig så är det inte själva flytten som känns svårast.
Det som faktiskt gör lite ont i hjärtat är att vi måste sälja våra ankor. De har bara varit hos oss i ungefär ett år, men har redan blivit en självklar del av vardagen. Att säga hejdå till dem kommer verkligen kännas.
Men så är livet ibland – det förändras och man måste följa med när nya kapitel börjar.
…
Eller ja. Inte riktigt. För idag är det ju faktiskt 1 april.
Huset ska inte säljas, vi målar inte om för någon visning, och någon flytt till Italien är inte planerad just nu. Och ankorna? De får självklart stanna kvar här hemma.
Men visst blev det nästan lite trovärdigt ändå? Hihi.
Två Månadslöner
