Italien är ett land som de flesta av oss förknippar med fantastisk mat, solsemester och historiska sevärdheter. Men när man flyttar blicken från semesterbilderna till ekonomins grafer blir läget snabbt betydligt gråare.
Från min sida tycker jag att Italien är ett otroligt fascinerande land, men som investerare måste man vara beredd på en hel del magont. Det finns nämligen många anledningar till att det känns direkt osäkert att lägga sina surt förvärvade pengar där.
Landet dras med en enorm statsskuld, unga som flyttar till andra länder för att få högre lön, en åldrande befolkning och en politisk spelplan som svänger snabbare än en italiensk sportbil. Tillväxten har varit seg i decennier, och byråkratin gör det ofta svårt för företag att expandera ordentligt. Det är helt enkelt en miljö där det är lätt att trampa snett.
Trots alla dessa varningsflaggor har jag faktiskt en italiensk fond i min portfölj: Fidelity Italy A-Dis-EUR. Men jag måste vara ärlig och säga att den ger mig blandade känslor. Fonden har nämligen en avgift på hela 2,14 %. Jag tycker att det är på gränsen till ocker. Över tid äter en så hög avgift upp mina pengar och nallar rejält på den framtida avkastningen. Varje procent som försvinner i avgifter är ju en procent som missar den berömda ränta-på-ränta-effekten.
Ändå har jag valt att behålla fonden, och den utgör just nu ungefär 4 % av mitt totala portföljvärde (ja, jag sålde ca. 10% av innehavet med 20% vinst). Varför behåller jag då det om landet är skakigt och avgiften hög? Jo, för att man måste skilja på ett lands politiska problem och landets bästa företag. Italien som nation kan ha det kämpigt, men landet är inte samma sak som börsens största bolag.
Tittar man närmare på innehaven i fonden så hittar man fina, stabila och globala jättar. Det är bolag som tjänar pengar över hela världen, inte bara på den italienska hemmamarknaden. De har starka varumärken, trygga kassaflöden och en förmåga att leverera vinst oavsett hur mycket det stormar i den italienska regeringen.
För mig fungerar dessa 4 % som en liten krydda och en medveten chansning på att de här kvalitetsbolagen kommer att fortsätta leverera. Jag tycker att det är en rimlig risk att ta, så länge positionen inte blir för stor. Värderingen är fortsatt attraktiv och fler och fler väljer att spendera sina pengar i just Italien. Hur tänker du själv kring att investera i länder med hög politisk risk, låter du bli helt eller vågar du också ta rygg på de bästa bolagen?
Två Månadslöner
No comments:
Post a Comment