Alla pratar om hur mycket de har – men inte om när de hade som minst

Det är fascinerande hur mycket fokus det finns på framgångar inom ekonomi och investeringar. Sociala medier svämmar över av skärmdumpar på portföljer som gått upp 10, 20 eller 100 procent. "Jag tjänade 50 000 på börsen denna månad!" – ja, det är inspirerande, men sällan särskilt nyanserat.

Vad vi pratar mycket mindre om, är när vi hade som minst. När vi låg på botten. När vi inte visste hur vi skulle klara nästa månad. Jag har varit där – två gånger, faktiskt.

Första gången var när jag hade precis avslutat mina studier. Det var veckorna innan CSN:s sista utbetalning, och jag hade några tusenlappar kvar på kontot. Det var inte mycket. Jag körde runt i en gammal bil som ibland inte ville starta. Möblerna i vår lilla lägenhet var hopplock av ärvda saker och IKEA fynd. Min CSN-skuld låg på en rätt saftig nivå – tillsammans med min frus skuld landade det på över 300 000 kr. Jag började alltså min ekonomiska resa med ett rejält minus.

Och ändå – här står vi idag.

Vi bor i ett hus som vi äger till fullo. Jag har investerat på börsen och köpt en uthyrningslägenhet som genererar en stabil extrainkomst. Vi har skapat några små sidoinkomster som långsamt men säkert bygger upp vår väg mot en tidig pension. Det har inte varit lätt, men det har varit värt det.

Andra gången vi hade noll kronor var när vi köpte vårt hus. Alla våra sparpengar gick åt till kontantinsatsen. Precis innan husköpet krånglade vår bil som aldrig förr. Det var ett moment av total osäkerhet – vi stod där med ett nytt hus (vi var inte inflyttade än) men ingen fungerande bil. Jag fick faktiskt låna lite från släkten för att köpa en nyare bil, något jag aldrig tidigare gjort. Det kändes som ett nederlag just då. Men vi återbetalade allt redan månaden efter när vi fick våra löner.

Efter de där två gångerna lovade vi oss själva: vi ska aldrig mer ha noll kronor på kontot. Det blev vår största drivkraft. Inte att bli "rika", utan att alltid ha marginaler.

Så nästa gång du ser någon skryta om sin portfölj – kom ihåg att alla börjar någonstans. Min eller rättare sagt vår början var -300 000 kronor. Och två gånger i mitt liv har jag haft nästan exakt 0 kronor på kontot. Det är därifrån resan började. Och kanske är det just det som gjort mig så motiverad att aldrig hamna där igen. Har du också haft en period i livet när det var som tuffast ekonomiskt eller personligt? Dela gärna med dig – vad var din vändpunkt?

Två Månadslöner