Jag slutar, sista arbetsdagen 9 januari

Det här är en av dom där historierna som stannar kvar i kroppen, även efteråt. Allt började helt vanligt, men utvecklades snabbt till något som kändes tungt och jobbigt.

Jag hamnade i en konflikt på jobbet. Det var inget stort från början, bara olika åsikter och missförstånd mellan mig och några kollegor. Men istället för att lugna ner sig blev det bara värre. Samtalen blev kortare, blickarna kallare och till slut kände jag att stämningen inte gick att rädda. Jag gjorde misstag i hur jag hanterade situationen, det kan jag erkänna. Jag var frustrerad och sa saker jag borde ha tänkt igenom bättre.

En dag kallade min chef in mig på möte. Jag märkte direkt att hon inte var nöjd. Samtalet var allvarligt och rakt på sak. Min chef sa att ledningen hade tittat på situationen och kommit fram till att jag hade agerat fel. Därför hade dom bestämt att jag skulle få ett sista slutdatum. Den 9 januari. Efter det var det över.

Min första känsla var besvikelse. Jag kände mig ledsen och lite arg. Jag tänkte: hur kunde dom göra så här? Efter allt jag ändå hade gjort för jobbet. Det kändes hårt och orättvist just då. Jag gick runt med en klump i magen och grubblade mycket.

Efter ett tag började tankarna ändras. När den första chocken hade lagt sig började jag se på det hela lite mer lugnt. Kanske var det här inte slutet på något, utan början på något annat. Kanske var det här en chans att komma vidare, även om det inte var på det sätt jag hade tänkt mig. Kanske jag ska börja renovera hemma? Satsa mer på sidoinkomster istället?

Jag satte mig ner och tänkte snabbt på ekonomin. Hur mycket skulle det här påverka mig egentligen? Jag räknade lite och insåg att det inte var särskilt mycket. Det var ingen katastrof. När jag kom fram till det kände jag hur axlarna sjönk ner. Det blev lättare att andas.

Till slut accepterade jag utfallet. Jag var fortfarande lite ledsen, men också märkligt nog lite glad. Det fanns något befriande i att släppa taget och gå vidare. Jag kände att jag skulle klara mig, oavsett vad som hände sen. Och precis då hände det.

Jag vaknade.

Allt jag hade varit med om var bara en dröm. Men den kändes så verklig att det tog en stund innan jag förstod det. Visst är det lite kul, och lite skrämmande, hur verkligt en dröm kan kännas? Jag ringde nästan under dagen till min chef för att dubbelkolla, vad har egentligen hänt haha.

Två Månadslöner