Lönen ramlade in på kontot för de flesta idag. Vilken härlig känsla ändå. Ibland funderar man: vill man vara pensionär eller leva FIRE (alltså vara så rik att man inte behöver jobba längre)? I båda fallen har man inga förvärvsinkomster längre, utan behöver klara sig på det man har sparat ihop eller på den pension man får.
Det är två helt olika saker såklart, men de som jobbar och är trygga i sina anställningar kan oftast göra precis vad de vill. Vill man åka skidor i Schweiz, då kan man det. Vill man besöka Thailand några veckor går det också fint. En bekant till mig åkte till USA i flera veckor, en annan till Australien och en tredje till Japan.
Visst kostar det närmare 100 000 kr för en sådan lång och fin resa, men när man jobbar – vad spelar det för roll? Man hinner spara ihop pengarna igen, särskilt när det är två i familjen som jobbar. Den ena sparar undan 10 000 kr och den andra likaså. På ungefär 5 månader har man pengarna tillbaka och kan boka nästa resa, om man nu önskar. Det är helt enkelt lättare när man jobbar.
De som inte jobbar stressar nog betydligt mer, skulle jag tro. Speciellt när man behöver ta ut 100 000 kr från en portfölj på 6 miljoner. Tänk om börsen har gått trögt i några år eller till och med fallit – då vill man inte ta ut pengar. De som lever FIRE reser oftast inte särskilt mycket, eftersom de är vana vid att spara snarare än att njuta av pengarna. Visst finns det undantag, men av det jag ser på sociala medier är resor till Tyskland, Spanien eller Polen betydligt vanligare än längre resor.
Just nu snurrar tankarna kring om det kanske är bäst att jobba mindre när man blir äldre. Kanske 50% när man fyller 50–55? Eller ännu mindre? Det är på något sätt kul att få lön. Då kan man fortsätta spara på börsen, och ju mer man sparar, desto mer blir det i framtiden. Allt handla om balans såklart.
För att avsluta mina tankar vill jag säga detta: Jag är glad att jag har ett jobb, att jag kan spara så mycket som jag själv vill, att lönen trillar in på kontot varje månad och att börsen har stigit mer än jag trodde när jag började 2018.
Rapportperioden är över för mina bolag och jag är positivt överraskad över att 2025 har varit ett bra år. Utdelningsförslagen för 2026 är höga, många av mina aktier steg 5-10% på rapportdagen eller inom några dagar, och framtidsutsikterna är ljusa. Räntorna kommer troligtvis att sjunka framöver och min portfölj har en bra riskspridning – precis som jag hoppades på för några år sedan. Nu är jag här. Nu fortsätter vi framåt!
Två Månadslöner
Det var en märklig titel på inlägget, samt ett otydligt innehåll. "Tänk om börsen har gått trögt i några år eller till och med fallit – då vill man inte ta ut pengar", låter som att du har missförstått FIRE-portföljens konstruktion och syfte? Safe Withdrawal Rate-kalkylerna baseras på ett kontinuerligt inflationsjusterat uttag under de absolut sämsta tidsperioderna som någonsin har inträffat. Vi kör 8-10 årsutgifter på räntekonton, så att börsen har många år på sig att komma igen utan att vi behöver sälja aktier under tiden. Och självklart bör ingen göra en för snål FIRE som inte lirar med ens livsstil och drömmar. Drömmer man om Schweiz eller Japan, så behöver man prioritera en resebudget som kan tillåta det, alternativt jobba deltid för att täcka upp "spontana extravaganser". Vi prioriterar bort årliga dyra resor till Asien och nöjer oss lätt med att i huvudsak "bara" kunna resa i Europa 4-6 gånger per år. Det finns mer att upptäcka i Europa än vad man hinner på en livstid! Men för oss är det också en väldigt enkel prioritering, eftersom det innebär att jag och frun inte längre behöver sälja bort 40 timmar i veckan under våra mest hälsosamma decennier mitt i livet.
ReplyDeleteJa jag kan hålla med om ditt resonemang. Att lönen är skön att få in varje månad och att själva FIRE kanske låter som ett låst läge där man måste snåla sig fram till den dagen. Själv vill jag leva samtidigt som jag kämpar ihop lite sparkapital som ger mig en större frihet på sikt.
ReplyDelete