Saturday, November 9, 2024

Har jag gjort rätt med min aktieportfölj?



Idag tänkte jag att sätta mig i fåtöljen (eller ute om det blir fint väder) och göra ingenting alls i en timme. Bara fundera över vad vill jag med min aktieportfölj. Vill jag sälja svagt presterande aktier? Är det värt att behålla dom? Kan dom återhämta sig och hur mycket? Hur många år kommer jag behöva vänta? 

Den största frågan för mig är såklart riskhantering. Portföljen blir större och större för varje år som går, det betyder att enskilda aktier blir inte små längre. Är det värt att ha t.ex. Billerud i portföljen eller är det tryggare med en indexfond? När i så fall ska man sälja och hur mycket? En del? Allt? När ska man köpa fonden? Många av dom jag tittar på är på all time high.

Det är inte lätt beslut, så min fundering är, hur brukar du göra? Vad funkar för dig? Målet för mig är såklart att äga fina bolag som borde prestera bättre än indexfond. Är dom få, så vill jag ha dom och resten i indexfonder. Det svåra är att man inte vet vilka bolag kommer fortsätta prestera riktigt bra.

Hela världen kommer att ändras med AI. Trender skiftar då och då. ESG är det ingen som pratar om längre. Nu är det krigsrelaterade aktier som alla pratar om. Tills man inte gör det längre. Då blir det tech igen. Eller fastigheter. Tills räntan börjar stiga och då blir det annat igen. 

Jag har inte det intresset att hoppa mellan branscher hela tiden och köpa, sälja varje kvartal. Det blir onödig risk och courtagekostnader. Jag kanske borde fokusera på 50-50 i portföljen, hälften aktier hälften fonder. Vi får se. Jag behöver fundera lite idag känner jag. Gör du det? Funderar du över dina innehav?

Två Månadslöner

16 comments:

  1. Anonymous09 November

    Jag har ”löst det” genom att köpa enskilda aktier i mestadels världsledande bolag i alla sektorer i 17 olika länder - totalt 181 enskilda innehav, och därtill 26 utdelande etf:er med stor geografisk spridning. Av de enskilda innehaven som samtliga är utdelande har 117 stycken ett market cap över 100 miljarder SEK och 153 av 181 kvalificerar som large cap med svenska mått mätt - dvs ett börsvärde över 1 miljard Euro. Ingen sektor väger mer än 13,5% f.n. och alla innehaven är likaviktade vid inköp och ligger nu vart och ett mellan 0,25-1% av portföljens totala värde. Genomsnittlig direktavtkastning ca 5%. En global utdelande indexfond helt enkelt. Jag kommer inte att slå index men jag sover gott och utdelningarna (717 stycken på årsbasis f.n.) trillar in och jag kan välja när och var jag vill återinvestera dem. Tvärtemot all etablerad vetenskap om hur man bör göra, men det passar mig och jag behöver inte bry mig om hur enskilda innehav presterar. Säljer gör jag bara om något fundamentalt förändras i ett innehav.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hur håller du koll på 181 innehav, när hinner du läsa rapporter? Det låter som heltidsjobb. Vissa bolag släpper nyheter varje vecka, hur hinner du bli uppdaterad om allt?

      Delete
    2. Anonymous09 November

      LOL!
      MvH Lars

      Delete
    3. Anonymous09 November

      +1 @Lars

      Delete
    4. Anonymous10 November

      Jag behöver inte hålla stenkoll eller ens koll överhuvudtaget på 181 bolag - och än mindre 207 innehav totalt. Det hinner jag mycket riktigt inte (är advokat till yrket och jobbar mycket). Det är precis därför jag har 181 enskilda innehav och 207 innehav totalt, för att inte behöva ha koll på allt som händer. Läser väldigt sällan rapporter och min horisont är precis som de flesta andras betydligt längre än till nästa kvartalsrapport. I min värld skulle jag för övrigt gärna se att bolagen rapporterade mindre ofta, två ggr per år räcker gott, och en eller flera dåliga rapporter på raken föranleder ytterst sällan någon åtgärd - annat än möjligen påfyllning. Vad som händer på ett, två eller tre års sikt är nästintill helt ointressant. Jag gör en grundlig analys när jag köper och köper i princip bara stora stabila bolag (förutom några enstaka ”kryddor”) med bra kassaflöde och fina vinstmarginaler i syfte att behålla under lång tid och helst för alltid. Det är naturligtvis ingen garanti för att det ser likadant ut i framtiden, men det är i vart fall en indikation att det borde fungera framåt också. Även när jag kommer in fel (det händer såklart) så är innehaven bolag som jag räknar med kommer tillbaka, eftersom de flesta som sagt är bland de världsledande i sin respektive bransch. Dessutom är de som sagt likaviktade. Anta att du har 200 innehav som är likaviktade och en portfölj som är värd 10 miljoner, då är varje enskilt innehav värt 50 000. Den enskilda bolagsrisken är därmed relativt sett i princip helt eliminerad. Jag är för riskavert för att ha ett mindre antal innehav och räknar med att en betydande majoritet av innehaven ska ha en positiv totalavkastning över tid (vilket också hittills varit fallet). Att en minoritet inte kommer att ha det kan jag leva med. Vad jag däremot inte kan leva med är att ha 10-20 innehav och en portfölj värd 10 miljoner. Är det något jag lärt mig så är det att i princip vad som helst kan hända, även i stora fina världsledande bolag - och om varje enskilt innehav är värt en halv miljon eller en miljon kan det komma att göra riktigt ont. Var den gränsen går är såklart individuellt och beroende bl.a. på hur mycket man har både i och utanför börsen, men tendensen för egen del är helt klart att antalet innehav ökar i takt med värdet. Alternativet är globala indexfonder, men de tenderar att bli allt mindre globala och allt mindre diversifierade (läs USA och tech) och jag bedömer risken i dem som
      högre än i min egen portfölj, även om avkastningspotentialen också är högre. Dessutom vill jag ha kassaflödet från utdelningarna, eftersom jag inte planerar att sälja.
      Pust, långt inlägg som väl bäst kan summeras med to each his own :)

      Delete
    5. Anonymous10 November

      Usch, det där var riktigt långt, det var inte riktigt meningen - men ämnet och dina tankar i inlägget ovan engagerade. Lovar att inte skriva mer nu :) Lycka till med det fortsatta investerandet och hanteringen av portföljen.

      Delete
    6. Jag förstår dig, är också skeptisk till mag7 bolag, speciellt nu när alla handlas till över PE 30 och alla tror på evig tillväxt. Så funkar det inte i verkligheten. Jag tror att din strategi låter klok, att du sprider dina risker mer, istället för att ha globalfond (som har 70% usa). Händer något i USA kommer dom flesta fonder prestera riktigt dåligt. Har man däremot blandad kompott så kan man lätt överprestera. Även om det inte känns så idag.

      Delete
  2. Anonymous09 November

    Jag investerar likt investeraren ovan, fast jag äger 400st aktier i olika länder. Samtliga aktier delar ut. Jag äger 10st indexfonder och 10st ETF:er (8st utdelande, 1st Bitcoin certifikat och 1 global small Cap som ej delar ut). Jag har 50% i fonder&ETF:er och 50% i aktier. Jag litar aldrig på en aktie/bolag. Jag tänker som index och köper brett i stora och starka bolag med utdelning, bolag med starka ägare, pilotskolan och familjeägda bolag. Jag tar inga bolgsrisker. Säljer sällan, endast vid uppköp, t.ex Swedish Match och Calliditas.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Helt rätt, jag börjar ifrågasätta mina egna också. Har sett hur det kan sluta, enskilda aktier är riskabelt. Men att äga 400 olika låter också för mycket.

      Delete
    2. Anonymous09 November

      Jag håller med att det låter för många bolag men tänk på hur många bolag finns på börsen världen över som är börsnoterade.. Så helt plötslig 400 aktier låter ändå rimligt. Jag äger bolag i USA, Sverige, Kanada, Norge, Finland, Danmark, Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Kina (börsnoterade på amerikanska börsen). Sen har jag mina fonder och ETF:er som fångar de bästa i sina topp innehav. Jag äger inte The Magnificent Seven som enskilda innehav då min exponering räcker med mina fonder och ETF:er. Jag tycker ifall man vill handplocka enskilda aktier så får 10-20% av portföljen stå för det. Jag sover gott om natten och hittills har portföljen gått bättre än Svenska börsen men sämre än amerikanska, så jag ligger lagom och jag är så nöjd. Jag äger många energibolag, guld och silver som hedge mot marknadens volatilitet. Jag tycker att man behöver inte ha koll på sina innehav när man äger många. Jag får notis av Nordnet när det är viktiga händelser som att svara på bud eller uppköp, annars portföljen sköter sig så bra. Jag får inte panik när t.ex New Wave gick ner 2 siffrigt, för att på andra sidan många andra bolag gick istället upp såsom RaySearch och Securitas. Jag lovar dig att du kommer inte ångra dig om du äger för många bolag.

      Delete
    3. Istället för 100+ bolag världen över hade jag nog köpt globalfond. Noll risk och relativ ok avkastning. Tar ingen tid heller.

      Delete
  3. Anonymous09 November

    Intressant inlägg,funderar även på samma
    Sätt ibland,intressanta svar.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det är svårt, man vill få godkännande på något sätt att det är rätt val för mig. Man vet dock bara efteråt, inte i förväg. När jag började spara i aktier var dom flesta indexfonder riktigt dåliga med låg avkastning. Speciellt OMXS30, nu ser dom bra ut. Kommer dom dyka igen? Vem vet.

      Delete
  4. Anonymous10 November

    Jag började med enskilda aktier men inser att jag inte har tid och lust att följa mer än några få bolag (hade runt 40 olika aktier ett tag). Allt eftersom potföljen vuxit har jag gått över till att ha majoriteten i utdelande indexfonder och sedan mindre poster av bolag jag tycker är extra intressanta. Med detta upplägg kan jag helt slappna av.

    Jag är imponerad av de personer som har flera hundra innehav men det är verkligen inte något för mig... Jag vill ha det enkelt.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Samma här, har aldrig haft mer än 16 innehav. Tycker det är för många om jag har fler än så. Redan på dessa får jag nyheter nästan dagligen. VD byte, riktkurser, förvärv, styrelse som köper, nya produkter, nyheter som påverkar kursen m.m.

      Delete
  5. Anonymous10 November

    Så känner jag med,kan bli för mycket

    ReplyDelete