Sedan skrattade hon bort det, att hon behöver nog en bonus för att kunna åka iväg. En annan sa att det räcker inte med bonus, skatten äter upp hälften av bonuset. Då så kollegan att då är det 100 000 kr som hon behöver! Då kan hon göra nåt roligt för pengarna. Sedan tittade hon på mig och frågade, vad hade du gjort för 100 000 kr?
Jag tänkte lite och första tanken som kom upp, jag behöver ingen bonus. Så får jag inte svara tänkte jag, så sa jag, ja du, hade nog amorterat hela beloppet på bolånet. 100 000 kr är egentligen inte mycket pengar. Det är bara några månadslöner och med full fokus på sparande och ingen slöseri, kan dom flesta spara ihop det ganska snabbt.
Och innan du börjar skriva i kommentarerna längst ner att det går inte för en familj med barn och boende i storstad så kan jag svara att visst det går. Det kräver rejäla uppoffringar, man ska leva på bönor och inga som helst köp under flera månader. Enda man gör är att man sparar och återanvänder saker. Inga renoveringar i bostaden (förutom dom akuta), inga nya kläder, ingen elektronik, inga spel och inga biobesök.
Småbarn kan klara sig fint i flera månader utan att köpa nytt hela tiden. Dom flesta barn har lådor med leksaker, dom har vänner, dom kan sysselsätta sig med andra saker som kostar ingenting. Jag har inte köpt något tills jag var 11-12 år gammal, det var bara småsaker då och då som tuggummi eller en kalle anka tidning. Och även dom, kan man köpa begagnade om man vill vara supersnål som Ove från Solsidan.
Det finns många som jag har pratat med som säger samma sak, det är lätt att spara 100 000 kr men det kräver full fokus. Dom jag pratat med köper bilar kontant, solceller kontant, resor och så vidare. Med vanliga löner! Vill du lära dig spara pengar på riktigt och bättre än andra så rekommenderar jag dig att läsa boken Två Månadslöner - Du kan bli rik och nå din dröm även med låg inkomst. Finns på bland annat Adlibris, Bokus och här på bloggen.
Två Månadslöner
Jag tror problemet många gör när de säger sådana saker är att utgå från sin egen situation och ta det för norm, typ utgå från att de absolut inte kan leva på mindre än nu. Tänker man så, gör sin egen ekonomi till normaltillstånd och minimikrav, är det klart det inte går. Inget går. Men om man sätter sig ner och börjar fundera i andra banor, som ”hur kan jag göra det möjligt? Vad behöver jag göra för att det ska gå? Hur kan jag dra ner på kostnaderna?” Så är det ganska mycket som är möjligt. Man måste utgå från att förändring ska till. Men de flesta är nog väldigt rädda för förändring. Då blir allt väldigt svårt.
ReplyDeleteKloka ord. Det är ju det, ungefär som att säga det är bara att träna så går du ner i vikt. Låter enkelt men det kräver oerhört mycket tålamod och vilja för att göra förändring.
DeleteSå intressant att se andras perspektiv!
ReplyDeleteEftersom vi inte använder upp hela vår inkomst så fort den kommer så har vi alltid en buffert (till allt möjligt). Det gör att för oss är inte problemet att ha pengar ihopsparat till en eventuell resa (för vi reser inte särskilt ofta) utan att hitta lämplig tid när det fungerar för hela familjen att vara bortrest 2-3 veckor. Med skolbarn så vill vi inte ta ledigt mitt i terminerna, då får barnen bara massor av läxor med sig att göra under resan, och då får man tyvärr ta de dyra "peak season" (jul, sportlov mm).
Jag vet inte heller vad jag skulle göra om jag fick hundra tusen (skattefritt). Kanske skruttbilen blir utbytt snabbare än planerat. Kanske betala en hantverkare för att göra en sak som snart behöver göras (istället för att lägga ner egen fritid på det).
Eller lägga i besparingarna till framtida aktiviteter ("ledighet", pension, eller vad man vill kalla det).
Spargrisen
Tack för din kommentar, pengarna är till för att spenderas eller hur? :)
Delete